Ett radikalt politiskt skifte som saknar motstycke

encomu

Ada Colau är namnet på Barcelonas nya borgmästare. Lägg det på minnet.
Hon representerar medborgarplattformen Barcelona åt alla (Barcelona en Comú) som i gårdagens lokalval blev största parti, och därmed väntas bilda koalition för att styra staden de kommande åren. I en lång rad andra spanska städer har liknande initiativ med bas i sociala rörelser vunnit, tagit platsen som andra största parti, eller på andra sätt satt de invanda förhållandena i rejäl gungning.

Valutgången i Barcelona är ett radikalt politiskt skifte för jämlikhet och demokrati utan lokalt motstycke sedan 1930-talet. En dröm om att med nya experimentella modeller återföra makten till befolkningen, och fördela resurserna solidariskt.

De senaste decennierna har Barcelona allt mer kommit att tas över av den växande turismen. En del av er som läser vet detta. Ni har åkt sightseeingbussarna genom arbetarkvarteren där hyrorna ständigt stiger och boende vräks i brist på betalningsförmåga.

Om ni har tittat och lyssnat har ni sett de osäkra arbets- och levnadsförhållandena för delar av befolkningen, när ni flanerat längs med turistgatan La Rambla. Ni har bott på hotellen som ersatt bostadshus och vardagsliv i ständig jakt på vinstmaximering. Och ni har besökt de som svampar framväxande arenorna, galleriorna och prestigebyggena vars tillkomst allt oftare tyngts av korruption mellan styrande politiker, tjänstemän, byggbolag och fastighetskapital. Kanske har ni också vandrat trapporna upp vid det ockuperade sociala centret Casa de la Muntanya nedanför Park Güell och sett målningen med bilder på turister och beväpnad militär, åtföljd av texten Tourist Terrorist – Terrorist Tourist?

Felet ligger inte hos er, eller mig som med turistens glasögon förälskat oss i staden. Vi är blott konsumtionssubjektet för de ekonomiska intressen vilka på lokalbefolkningens bekostnad berikat sig på stadens omvandling, och på vägen successivt kringskurit demokratin. Kanske är det ett värsta exempel på hur illa denna besöks-, kultur- och evenemangsdrivna tillväxt kan gå i praktiken, men situationen är i bredare bemärkelse inte unik.

Snarare pekar den med tydlighet ut de problem som successivt växer fram även i svenska och andra europeiska städer, såväl större som Stockholm, Hamburg eller Göteborg; som mindre likt Umeå, Borås eller Visby.

Barcelona har från och med idag valt Ada Colau – en husockupant med bakgrund i rörelsen PAH, som kämpat mot vräkningar i kölvattnet av landets ekonomiska kris – till stadens borgmästare. Hon, och det Barcelona en Comú hon representerar, tänker nu återskapa Barcelona för de som bor i staden.

Jag tror att hela Europa bör titta och lyssna noggrant på det som här följer.

Leave a Reply