Förskönande gröna skisser över staden

groneldFrån Umeå är det betydligt närmare till Arktis än till Medelhavet. Under majoriteten av årets månader finns därför här inga gröna bladträd, gräsmattor eller blomstrande rabatter.

Snöslask. Mörker. Köld. Dessa saker utgör istället ofrånkomlig beståndsdelar i vardagen för oss som bor på den här delen av jordklotet.

Sällan märks emellertid detta när ett planerat bygge eller en omgestaltning av ett offentligt rum ska visas på upp av arkitekter och planerare i 3D-renderingar och skisser. Då råder istället närmast klimatförnekelse.

I dessa sammanhang framträder en verklighet där himlen skiner ständigt klarblå, träden alltid grönskar och människorna ledigt går omkring i t-shirt och käkar mjukglass.

En del sådana dagar kan vi, tack och lov, uppleva under sommarmånaderna i Umeå. Ändå utgör de knappast en god representation för den som vill tänka sig in i hur något kommer upplevas majoriteten av årets dagar.

Väderförsköningen är dock en effektiv metod för de som vill driva igenom omdaningar av olika platser i stadsrummet.

De framtida planerna med dess alternativa klimat, ställs ju för den spontane betraktaren mot ett verkligt nu som för det mesta är betydligt gråare och tristare. Och det bidrar till att förslagen nästan alltid upplevs som attraktivare än nuet.

Ett aktuellt exempel på detta går just nu att se i planen för ännu en omgestaltning av Järnvägstorget kring statyn Grön Eld. Rent estetiskt har nog få saker irriterat så många umebor som den förra ombyggnationen av denna plats. Den ska därför åter åtgärdas, för övrigt av samma arkitektfirma, till en kostnad för skattebetalarna på ca två miljoner kronor.

För de medborgare, liksom de politiker som ska fatta beslut i ärendet, som nu betraktar det nya förslaget ser det vid första anblick troligen förhållandevis bra ut. Den dominerande närvaron av sten och betong mellan bilvägarna ska utifrån vad som framträder vara public demand kompletteras med en gräsmatta, träd och rabatter.

För den som dock tittar på bilderna ett varv till, och försöker visualisera sig denna gestaltning i de klimatförhållanden som råder exempelvis i april eller november, så blir plötsligt skillnaden mot nuvarande utseende i princip bortblåst. Det är till stora drag fortfarande samma kala torg, beläget i mitten av en trafikplats.

En väsentlig del av lösningen här, att i 3D-visualiseringarna försköna klimatet, lider därmed risken att, när det hela står färdigt, mötas av ännu en vända av liknande ifrågasättanden.

Man kan stilla tycka att det vore välgörande för stadsutvecklingen i Umeå att i motsats till detta, och de flesta andra samtida exempel, istället bejaka de verkliga förutsättningarna.

Umeå kommun skulle med fördel redan i översiktsplanerna kunna lägga in direktiv som gör gällande att skisser på framtidens projekt ska gestaltas i det värsta tänkbara väder och ljusförhållande vi har under året. Istället för tillrättalagda sommardagar skulle de betraktas i gråmulen skymning, snöslask med ett fåtal stressade umebor som försöker gömma sig i sina tjocka, svarta vinterjackor.

Då kan vi med betydligt större klarhet se de arkitektoniska lösningarnas verkliga potential, liksom dess tillkortakommanden, att fungera i vårat nästan arktiska klimat.

Leave a Reply